Glorifiering av fetma – när hälsobudskap och kroppsideal krockar
Under de senaste decennierna har synen på kroppar förändrats. Kroppspositivism och representation har gett många människor friheten att känna stolthet över sina kroppar – oavsett storlek, hudfärg, kön eller funktionsvariation. Denna rörelse har varit viktig för att motverka skam, diskriminering och ohälsosamma ideal. Men i skuggan av detta har en ny debatt vuxit fram: När övergår kroppsacceptans till att glorifiera fetma? Och hur farlig är glorifiering av fetma?
Att normalisera att människor finns i olika storlekar är både sunt och nödvändigt. Däremot finns en oro för att vissa budskap i sociala medier och populärkultur kan tolkas som att fetma är ofarligt – till och med eftersträvansvärt. Det blir problematiskt när man helt blundar för den medicinska verkligheten: att fetma, särskilt svår fetma, är kopplat till en rad hälsorisker, såsom typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, belastningsskador och psykisk ohälsa.
Mobbning, skuld och skam
Men diskussionen är komplex. Många som lider av fetma har också varit utsatta för åratal av mobbning, skuld och skam. De har fått höra att de är lata, karaktärslösa eller mindre värda. Att visa stolthet över sin kropp kan därför vara en livsviktig motreaktion – ett sätt att återta sin mänsklighet. Det handlar inte alltid om att förneka hälsorisker, utan om att få existera utan att reduceras till sin vikt.
Samtidigt är det viktigt att vi inte tystar ner behovet av ärlig information om hälsa. Att tala om risker med fetma är inte detsamma som att skuldbelägga individer. Det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt: att visa respekt för alla kroppar, och samtidigt uppmuntra till hälsosamma livsstilsval.
Så vad är lösningen? Kanske handlar det om att byta fokus. Istället för att tala om ”bra” eller ”dåliga” kroppar, kan vi tala om beteenden, vanor och välmående. Vi kan lyfta upp rörelseglädje, näring, sömn och stresshantering utan att vikten behöver vara det enda måttet på framgång. Vi kan vara för kroppsacceptans och för hälsa – utan att spela ut dem mot varandra.
Att glorifiera fetma som ett ideal är inte hjälpsamt – men att demonisera människor med övervikt är ännu värre. Mellan dessa ytterligheter finns ett nödvändigt mellanrum där både empati och kunskap kan få plats.
Matindustrin, influensers och läkemedel tjänar på att glorifiera fetma. Upptäck hur din hälsa påverkas av dolda affärsintressen.
När glorifiering av fetma blir en affärsidé – hur matindustrin, influensers och läkemedel gynnas av en ohälsosam norm
Vi lever i en tid där budskap om att ”älska sig själv” och ”acceptera sin kropp som den är” flödar i sociala medier. På ytan låter det som en befriande motrörelse till decennier av skam, dieter och ouppnåeliga kroppsideal. Men under ytan växer en annan verklighet fram – där kommersiella krafter alltmer utnyttjar denna trend för egen vinning. Matindustrin, vissa influensers och läkemedelsföretag tjänar pengar på att glorifieringen av övervikt blir alltmer normaliserad.
1. Matindustrins dubbla budskap
Matindustrin har länge varit mästare på att sälja “bekvämlighet” förklädd till livsstil. Snabbmat, ultraprocessade livsmedel och sockerstinna produkter marknadsförs idag med ett språk som lånar från kroppspositivismen: ”Unna dig!”, ”Alla kroppar är bra kroppar!”, ”Det är din rätt att njuta!”.
Samtidigt vet vi att dessa produkter ofta är konstruerade för att trigga vårt belöningssystem och skapa överkonsumtion. De är billiga att producera, lätta att sälja – och extremt lönsamma. Ju mer vi äter, desto mer tjänar de. Och om vi samtidigt slutar oroa oss för konsekvenserna, desto bättre för deras affärsmodell.
2. Influensers – från förebilder till reklampelare
Många influensers som profilerar sig inom kroppsacceptans har goda intentioner. De vill bekämpa skam och främja psykisk hälsa. Men i takt med att följarantalet växer, kommer också sponsorerna. Matkedjor, godisföretag och dryckesjättar ser en chans att knyta sina produkter till ett budskap om “frihet från regler”. På så sätt kopplas ohälsosamma matvanor ihop med självförtroende och styrka.
Budskapet blir: ”Du är modig om du äter vad du vill.” Men frågan är – modig för vem? Och till vilket pris?
3. Läkemedelsindustrin står beredd
När vi passerat gränsen där livsstilen börjar ta ut sin rätt, kliver läkemedelsindustrin in som räddaren i nöden. Fetmamediciner, diabetesläkemedel och blodtryckssänkare är miljardindustrier världen över. Företagen utvecklar visserligen behandlingar som räddar liv – men har också ett uppenbart intresse i att efterfrågan kvarstår eller ökar.
Att behandla konsekvenserna är ofta mer lönsamt än att förebygga orsakerna. Den långsiktiga livsstilsförändringen, som kräver utbildning, stöd och samhällsengagemang, är svårare att paketera i en tablett eller spruta.
Slutsats:
Vem tjänar på att vi inte mår bra?
Det är dags att ställa obekväma frågor. När vi uppmuntras att blunda för ohälsosamma vanor i självacceptansens namn – vem vinner på det? Svaret är sällan individen. Istället är det ofta marknaden som skrattar hela vägen till banken.
Vi behöver kroppsrespekt, ja. Men vi behöver också ärlighet om hur våra livsmedel, våra förebilder och våra vårdsystem påverkas av pengar. Äkta självkärlek handlar inte om att ignorera sin hälsa – utan om att ta hand om sig, på riktigt.